Jag drömmer om att det börjar brinna i trädet framför mig. Jag står med barnen i händerna och gapar förvånat. Från vart kommer elden? Elden sprutar plötsligt mot oss och jag får ducka undan. Sedan reser jag mig upp och ropar åt barnen "nu springer vi allt vad vi orkar!". Vi springer..och springer och elden jagar oss. Vi springer i timmar. Det blir natt och det blir dag. Tillslut hittar vi äntligen rätt. Vi hittar hem, vår räddning, vårt krypin. Här finns inget farligt. Här är det jag som bestämmer.

Jag har feber, och feber ger mig sådanna här drömmar. Flyktigt och obegripligt är det oftast. Ibland förstår jag samanhanget om jag berättar om drömmen högt för mig själv. Anledningen till att jag startar min nya blogg med min senaste feberdröm är inte av en slump. Nu har vi hittat hem från en stormig tid. Nu börjar något nytt.